Haparanda
Ett stycke mil längsmed E4:an är nu tillryggalagt. Tur att jag på min högra sida hade min renspanare/kartläsare, annars vete gudarna vart och hur helgen hade slutat! Inte endast dessa funktioner fyllde min följeslagare, hon gav mig även peppande ord då min svåra pre game ångest satte in.
Då vi efter en snöig bilfärd värme fossingarna framför öppna spisen, åter hemma i byn lördagskväll, överfölls vi båda av akut trötthet. Med våld höll vi våra uttorkade ögonglober öppna just förbi klockslaget tio.
Söndag förmiddag satt vi så åter, glada i hågen, i plåtlådan och styrde kosan norrut. Om vi kände att det vi hade framför oss var en hård och svår prövning, tröstade vi oss lika snabbt med tanken på IKEAs billiga matutbud.
Angående syftet med resan tur och retur, tur och retur till Haparanda, känner jag mig faktiskt en smula…. nöjd. Det är knappt jag törs uttala ordet själv, men känslan är häpnadsväckande och klart värd att nämna. Två pers på två tävlingar.
Paparazzi var självklart också en av min kära väns personligheter denna helg. Varsågod, Bettan i full karriär!
Svårt ångest ögonblick, starten...
