Välkommen in!
Welcome to my crib!
Strax innanför portarna slås man av den fräscha odören av diverse par joggingskor staplade på hög i hallen. Tre steg senare, och direkt till vänster stiger man in i rummet för lugn och ro. Toaletten. Här finns en risk att du vänder i dörren. Inte pågrund av oset av number 2 (tjejer gör väl inte sånt?). Nej här mina vänner hänger alla svettsura träningskläder på tork, redo att återanvändas ute i joggingspåret.
Sovrummet är inrett i temat ”sparsmakat”. Kala väggar, en liten säng, bokhylla och skrivbord, allt inhyst i ett rum i storlek med en skrubb. (Tilläggas bör att jag tidigare faktiskt bott i en skrubb. På rikt alltså!)
Köket mitt, oh vilken pärla! Rymligt, ljust och… Spännande, skulle man kanske kunna säga. Man ska inte ha alltför hög alkoholhalt i blodet för att klara av att balanserandes sitta på mina stolar. Här krävs precision och fokusering. Glömmer du för en sekund bort dig och förnöjt lutar dig tillbaka, kan stolen på ett litet ögonblick rasa samman!
Sist men absolut inte minst, störst faktiskt, kommer mitt vardagsrum. Tidigare min yngre systers boning. Men nu som ensamstående, kan jag stolt visa mina gäster mitt, och bara mitt vardagsrum! Detta rum utger sig för att försöka sprida lite hemtrevnad, i form av tavlor på väggarna och blommor i fönstret. Allt skapat av min tidigare nämnd syster. Dock har den enda (tidigare) levande växten i boningen gått en säker död till mötes, med mig som enda vårdnadshavare.
Ack vad höll jag på att förglömma?! Jo min privata, storslagna balkong förstås. Ingen beskrivning ges, du måste uppleva den för att veta vad det handlar om…
Du är så välkommen in! På egen risk.
