En fin dam
Tänk att leva som en fin dam under 1700-talet, med en späd och finlemmad kropp och eleganta gester skulle jag anses vara en belevad och påläst dam, med de rätta sakerna att säga, lärt under hård ettikettskolning sedan unga år. Med en hårt snörd korsett och vadd upptill bröstpartiet skulle jag glida fram med elegans och ståtlig hållning i min storslagna dräkt. Då och då kanske jag fick en liten svimningsattack, och var nödgad att få hjälp till mitt rum av en ståtlig herre. När jag sedan vaknat upp till medvetande pudrade jag min redan bleka hy, stramade åt min praktfulla frisyr, och satte mig i salongen för att brodera tillsammans med min mor och systrar.
Jag känner att jag har denna fina dam i blodet, och med näsan i vädret och ett krav om att bli behandlad så som en fin dam bör kan jag leva ut denna dröm i nutid. Förvisso har vissa attribut jag gått och lagt mig till med svårt att passa in i rollen som adlig. En fin dam skulle varken rapa, skratta högt och illa, eller vid vissa tillfällen nedlåta sig att gå klädd i bekväma plagg.
Vid närmare eftertanke kanske jag inte har önskan att svårt deformera min kropp på grund av den ständigt hårda korsettsnörningen, eller krävas kunna spela ett invecklat stycke klassisk musik vid pianot i tid och otid. Jag trivs nog bäst i den tidsepok jag är född att leva med microvågsugnar, uppladdningsbara batterier och torktumlare.
