I curse you
Vissa saker här i livet bör man bli besparad, och man kan ifrågasätta deras existentiella nytta. Nu drar era småhjärnor säkert snabbt kopplingen att jag här kommer skriva MYGG, ditt och allas irritationsmoment, men icket. Varenda liten barnunge vet ju att hela ekosystemet skulle krackelera om vi började plocka bort, oss icke önskvärda arter hit och dit.
Vi gör enklast möjliga avhandling av detta, en lista över irritationsmoment som förtjänar ett hårt och svårt öde:
- Djur med päls som får mina klädesplagg att anta en lurvig skepnad.
- Barn som vid buss/flyg/tågfärder skriker i ett öra nära mig.
- Grannar. Bara i största allmänhet sådär (Matilda, räkna dig inte till en av dem jag önskar ett hårt, svårt öde).
- Butiksbiträden som bara ska hålla på och le ”hjälpa till” och kika in i på din halvnakna kropp omklädningshytten.
- Alla reklamskapare som stör en lugn stund framför tv:n med sina välbetalda jinglar och lockbeten.
Listan skulle kunna göras så oändligt lång, men det skulle i sin tur kunna medföra att jag efter cirka fem skrivna sidor innefattat i stort sett hela mänskligheten och skulle få allas hat riktat mot mig. I min feghet väljer jag således att gå på barn, djur och små samhällsgrupper.
