Svält
Inom kort stundar ett besök på biografen, det ska bli så där förnöjsamt som bara en onsdagsaktivitet kan vara. Vad jag kräver innan dess är mat, min mage liksom skriker ut i högan sky sin ångestfyllda svält. Då denna hunger inträffar blir jag plötsligt tio år yngre, och i ett mycket omoget tillstånd tjurar jag mig fram till födan är i gott förvar i magsäcken jag bär på. Efter jag varit så där bitsk och barnslig, då behovet av mat är av mycket stark karaktär, blir jag sedan mycket ångerfull över mitt beteende. Jag planerar därför att, fram tills detta hungertillstånd denna gång klingat av, undvika all mänsklig kontakt. Vid närmare eftertanke kan en hel del mänsklig kontakt med fördel undvikas vid en rad tillfällen. I alla fall alla dessa urbota korkade människor som det går och kryllar av på vår jord.
Jaja, mina ögonbryn kanske är lite väl kraftiga då när jag ser mig så här ur ett annat perspektiv.
