Svårmodet
Den senaste tidens sömnbrist, och bieffekter av körtelfeber resulterade i gårkväll med en svår trötthet och ett mindre svårmod. Nattens fasor kommer krypande, och tanken på att den grymma klockan ringer om tre timmar för uppstigning resulterade i total tvärvägran, varför sova när man kan ängslas? Då dagen åter gryr, och arbetsdagen genomlidits med tunga ögonlock och trötta ben, är plötsligt vemodet ett minne blott. Må du nattetida tungsinthet dra dig djupt ned i avgrunden där du hör hemma, för jag har inget hos dig att hämta!
Nu känner jag för en total uppryckning, jag vill klä mig i de allra förträffligaste sommarkläder i kulörer som går åt det pastellfärgade hållet, omlackera mina klor och spärra upp ögongloberna och le mitt allra genuinaste leende. Jag känner ånger över svårmodet, för jag är i det allra längsta från nedstämdhet man kan komma.
