Förvirring i Älvsbyn
Vilken dag, denna dag! Snö och elände. Tidig lördagmorgon styrdes kosan mot min hemmaarena – Älvsbyn. En stafett skulle avverkas, och vid det här laget är jag, omvärld och tränare väl införstådda med mina groteskt stora svårigheter att orientera mig. För att undvika onödig bedrövelse tog vi innan startskottet en sightseen banan runt. Allt gott så länge. Dock krävs ett visst mått uppvärmning innan kropp och knopp ska ge sig ut i terrängen. Jag var nummer tre i startfältet och tänkte således hålla kroppen igång till dess att min tur stod på tur. Ni vet alla vart det här kommer sluta, det är väl bara att jag utan vidare omskrivelser säger det rakt ut. Jag sprang vilse på uppvärmningen, lyckades i högsta fart och pulsen nära max ta mig till start/målgång i samma sekund som min växlare klev över linjen. Med oknytta skor, uppvärmningsbyxorna på, en torr käft, opinkad och en hög halt adrenalin satte jag så av i högsta hast. En dålig start kan tyckas, men kan det stoppa Älvsbyns urinvånare (?) från framgång och succé. Nåja, teamet gjorde i alla fall ett bra jobb, och som numero två stod vi vid målgång.
Slutet gott, allting gott. Mat är också gott.
Jag och några små TAIFare. Som vanligt har bild och text lite att göra i relation till varandra då mina två fotokamrater inte deltog i dagens lopp. Men goa å glaa´är vi allihopa.
