Man gratulerar högaktningsfullt på bemärkelsedagen systra min.
Min syster, den barmhärtige samariten, går och blir sig till åren i dagarna och det ska självklart firas med tårta och ståhej. Kanske tar mina stämband till och med ton en dag som denna. Återkoppling till början, vad an den fina benämningen barmhärtige samarit? Jo, syster säger sig redan ha allt hon önskar i ägo, detta vet jag med säkerhet är total lögn och osanning, men jag låter henne leva vidare i den villfarelsen. I sina yngre ungdomsdagar var denna syster totalt omedgörlig för alla och envar utom, tadaaaa, MIG. Jag spexade till det, lärde henne allt jag kunde (mycket av det jag påstod mig kunna var ren bluff och båg) och uppfostrade lillstackarn. Med tanke på att jag tar åt mig äran för hennes fostran kan jag inte se vart denna materiella nonchalans kommer ifrån, då det personligen inte finns mycket som får mig att tända till så som en handfull kassar efter en lyckad shoppingrunda.
Hon önskar således att slantarna jag önskat lägga på ett paket innehållandes en god doftande bodylotion, skimrande armband, pastellfärgade blusar eller varför inte en supersöt scarf istället oavkortat går till de afrikanska biafranbarnens svåra situation. Således har jag nu investerat i ett myggnät eller två, och kanske även en vattendunk till de törstande stackarna. Jag känner mig av personliga skäl lite besviken, lågan som tänds i mina ögon när ett nytt klädesplagg hängs upp på sin nyfunna plats i garderoben kommer att vid systerns presentöppning utebli. Hoppas myggnäten är till belåtenhet och håller tätt!
Se med vilken ospelad coolhet och nonchalans syster min diggar musik på denna bild, förvisso tagen i en mycket osmickrande vinkel.
