Julen som flytt
Man kan väl i princip påstå att vi kan sätta punkt för den här högtiden. De tindrande ljusen har slocknat, far är förstoppad av all fet mat, lillasystern har tagit sönder sin finaste julklapp och gråter, mor är utbränd av allt julstök som varit, alla besökare har lämnat huset och kvar har de lämnat en ringande tinnitus, ditt konto är övertrasserat, hunden är halt, den andre systern är utslagen av det höga sockerintaget, julmat fyller dig med tankar av äckel och överkonsumtion, du måste fara tre vändor till sopsorteringen och plötsligt ser du inte längre pyntet som något stämningsfullt utan för vad det egentligen är – skräp.
Ett par dygn av hektisk trivsamhet tar ut sin rätt. Med sockerfyllda ben stapplade jag mig upp på löparbandet ett par ynka minuter för att sedan kliva av, tröttare än någonsin. Allt detta till trots så älskar jag julen.
Visst bör jag avhandla min dag? Giver jag er genom detta något själsligt nöje? Jag gör ett kort underhållningsförsök och bereder plats för dagens mest rafflande händelse. Ni som följer mitt livs långa historia vet att jag mycket dramatiskt har åsamkats en fraktur, mitt sköna ansiktes mittpunkt var bruten. Vidare skulle det lagas, fixas och donas, och idag var dagen kommen, tiden var inne för att dra ut de tampong-liknande ting ur vardera näshåla. Jag vill inte lämna för djupa sår i ert rena sinne, men sänd en tanke till mig då ni förstår vilket företag det var att med kraftens hjälp dra ut dessa tussar som under en veckas tid gosat in sig i djupet av mina näsgångar. Jag har aldrig tidigare under min rika livsföljetång varit så nära ett anfall av svimning utan att faktiskt göra det.
Snook
Här sitter jag tillbakalutad och väntar in min moders flit vid spisen. Kanske bör jag ge henne en hjälpande hand tänker du småsinte bloggläsare. Inte ens en minut av ro och frid unnar du mig utan förebråelser. Ta du ditt illvilliga sinnelag och släng dig långt åt skogen. Jag vet att min hulda moder unnar mig en god stund av stilla ro och frid. Speciellt med tanke på mitt tillstånd.
Mitt i ansiktet har vi skapats med en utskjutande kroppsdel, andning och lukt sker därigenom. Med ett visst mått självömkan drar jag mig inte för att förtälja er min historia och låta eder behjärtansvärda själ sända mig en tanke av tröst. Snoken min är nämligen knäckt mitt itu, men återreparerad av den gode doktorn. Så låt mig nu vila utan vidare förebråelser. Jag har tagit självömket så till den milda grad att det första jag avsagt mig är allt vad gäller skolarbete, ofta får attacker av plötslig trötthet och bara måste vila och bli uppassad, googlar möjliga biföljder som kan komma av en näsfraktur och skapar en intensiv hypokondri, eller bara måste få berätta för alla som vill höra om de vätskor som ständigt rinner ur min näsa.
Ni förstår att jag inte har det lätt. Ni förstår att de i min närhet inte har det lätt.
Den ljuvliga prinsessan och den muskulösa prinsen.
Det var en gång en prinsessa, ljuv som en dag och skön som en nyponros. Prinsessan levde ett liv i lyx och glamour, där var inget som saknades i hennes liv. En stor och muskulös prins hade den ljuva prinsessan också såklart. Prinsen var så stark att han allt som oftast bar sin prinsessa, det hade förvisso gett prinsen återkommande ryggskottsbesvär. Prinsen älskade sin prinsessa nästintill lika mycket som han älskade ordning och reda och hade 887 uppassare i städtjänst. Dag som natt putsades det, och dammades det i slottets alla vrår och skrymslen.
Prinsessans familj stod henne mycket kär, och med sina systrar fanns alltid nära till skratt och fröjd. Ibland hettade förvisso syster Fiffens humör till, det då var det säkrast att hålla sig på en armlängds avstånd för att undvika en eventuell svidande smocka.
Som alla sagor slutade även denna lyckligt. Prinsen och prinsessan hittade en oljefyndighet på sin romantiska tripp till grannlandet och utökade sin redan enorma förmögenhet till det tredubbla. Syster Fiffen fick en ask magiska lugnade piller från naturen och kan aldrig mer känna av sitt heta temperament.
Slutet gott, allting gott.
Halloween
Stressad inför Halloweenpartyt? Lugn, jag har ett par vinnande koncept i kostymväg just för dig. Låt dig inspireras.
Dödlig zombie
Money in the bank
Såja. Nu är den slutgiltiga punkten kommen för tävlingssäsongen 2013. Igår firades allt slit och alla de vedermödor med en prispeng för den totala vinstsamlingen under den vår/sommar/höst som gått. Eftersom livet består av slit och släng, jäkt och fläng stannar jag upp en sekund för att smaka på segerns sötma. En säsong som denna kommer jag så definitivt nära en sanning man kan komma aldrig bräcka. En liten hyllning till mig själv har nu satts på pränt. Eftersom jag i normalfallet är en särdeles vek och undfallande person slår jag ofta ned blicken vid beröm och blir lite fnittrig. Därför tar jag tillfället i akt och kan tillsynes verka lite uppstudsig och självgod här bakom den trygga dataskärmen.
Eftersom det idag, liksom var söndag, är en högtidsdag i vår Herres namn har jag slagit av lite på den där förbaskade takten. (Vad beklagligt att jag i samma mening nämner vår Herre och en smärre svordom). Mest har jag bara ätit palt, tittat på höstens gälla färger och avslutat en god bok.
Peace love and understanding.
Stilla ro och frid.
Här sitter jag och har ätit så mycket Marabou Mjölkchoklad att den ljuva smaken som sakta smälter ner i gommen plötsligt övergick till något kladdigt och sötsliskigt. Det var kvällens sensmoral; du skola icke överkonsumera.
Det dryga dygnet har passerat sedan jag åter steg in i mitt hem med ett ringande ljud i öronen och en längtan efter stilla ro och frid. Det krävs styrka, mod och intelligens för att lyckas bemästra tre småkusiners starka viljor. Att tillägga att de trots allt är världssötast är bara överflödigt i sin självklarhet.
Orden om vardagen i övrigt är så få och banala att jag ofta finner mig själv vila över tangenterna med ett nollställt ansiktsuttryck. Intressanta vinklingar uteblir sålänge jag väljer att hålla mig till sanningen. Tro inte att dessa meningar om banalitet skulle likställas med en håglöshet inför livet, jag och Sheldon Cooper är säkerligen inte ensamma om att finna frid i ordnade mönster.
Det har friskt diskuterat i hushållet huruvida det är ställt med denna bild. Är det en fridsam vind som spelar i mitt hår eller är det i själva verket resultatet av alltför många tovor som fått kalufsen att stå rakt ut?
Trist och tråkigt?
Jag är kanske inte vad man kallar en ”spänningssökare”. Med en i normalfallet relativt inrutad vardag passerar dagarna förbi om möjligt än mer strukturerat och följer enligt vissa givna mönster. För att liksom rama in hela tillställningen gör den mulna väderleken sitt till. Kanske borde man gå ut och fånga dagen, dock anser jag mig ha viktigare angelägenheter att sköta. I en stilla oas av vardagsföreteelser avnjuter jag så min lördag. Trist och tråkigt? Inte nämnvärt. Skulle däremot svårmodet slå till tar jag bara snabbt till mitt mantra av goda ting jag i mitt vardagsliv har att tillgå; en fungerande relation, dunkuddar, köttbullar i frysen, en diskmaskin, mina livs levande släktingar, och några livs levande krukväxter, en långsamtgående hiss, ett rimligt högt studielån, fem par springskor att välja mellan, livligt hår…
Idag stod jag och dessa björkar och stirrade ikapp på varann.
Trött och gla´!
Jag anser att man gör bäst i att inte röra vid vissa samtalsämnen här i livet. Tillexempel bör vi i största möjliga mån undvika samtalsämnen rörande död och helveten. Liksom vem som ska gå ut med soporna eller laga dagens måltid. Inte har man heller något för att alltför djupt dryfta ämnen där meningsskiljaktigheter kan få alltför stora utspel, politik och religion är således uteslutet. Litet liknande effekt får resonemang rörande benämningen på pannkakor/plättar.
Varthän är detta resonemang på väg att ta riktning? Jag vet inte, vi skiter helt enkelt högaktningsfullt i att avsluta dessa meningslösa tankegångar och tar oss raskt vidare till punkt två på agendan; löpning. Jag har ikväll löpt ett lopp i terräng. Över stock och sten, träsk och broar, och lyckades stappla mig först över mållinjen. Snart kan jag avrunda en god säsongs diverse kamper. Dock är jag egentligen alldeles för nervsvag för att sysselsätta mig med detta. Om man bara kunde besitta en dos av Bolts kaxighet vid startlinjen skulle saker och ting underlätta. Istället är jag skakig i benen, nervös i tarmsystemet och negativ i tanken.
Klockan är ännu ej tio slagen, likväl jag trånar efter sängen.
Plus, minus, noll.
Med avtagande temperaturer som varslar om höstens ankomst sitter jag i en oergonomisk ställning tillbakalutad i soffan samtidigt som mitt sinne frenetiskt pendlar mellan hopp och förtvivlan. Men samtidigt, vad vore min själ utan ett visst mått missmod? Jag tror att man ska ha något grubblande i blicken och djupt sjunkna ögonbryn för att skapa en illusion av intellekt omkring sig och sin person. Dock kanske jag inte framstår som så skarpsynt med attribut som glo-ögon, krulligt hår och skuttig gångstil. I vad grundar sig då denna pendlande sinnesstämning? Förvisso skulle väl vadän för alldaglig händelse få mina veka nerver att brista, och det kanske fallet också är. Saken är gällande mina matematikstudier. Det är en glädje bortom alla rimliga gränser var gång jag med framgång löser ett problem, men till saken bör nämnas att det är av sällan skådat slag som faktiskt framgångsfaktorn står mig bi. Mest river och sliter jag mitt hår. Familj, nära, kära, alla har jag engagerat dem med mina ständiga frågor rörande addition, subtraktion och alla de räknesätt som där övrigt är onämnda.
Må vara, Idol ska inom kort engagera och distrahera mig.
Bättre var de tider då man semestrade...
Fredag den Trettonde
Sommaren är som bekant till ända, och som jag har längtat efter lite kyla och rusk, inget är så förskräckligt som en stekande dag med svett som lackar vid minsta andetag. Jag har ett vagt minne av att vintern är ett annat plågoämne, men det har jag sedan länge förträngt.
Eftersom min hjärna har återupptagit matematikstudier för första gånger sedan sex år bakåt i tiden är den ständigt ansträngd och överhettad och kräver mer struktur och listor än vanligt för att återskapa minnesfunktionen. Varsågod, en list-sammanfattning av sommaren som gått, uppdelat i passande kategorier.
Sommarens längsta sovmorgon:
-09.30, med skam i kroppen
Sommarens bästa aktiviteter heta dagar:
-Sitta i en bil med god AC-funktion
-Äta tre isglassar i ett rasande tempo och få brain-freeze
-Sola, bada, skratta, carpe diem
Sommarens bästa minne:
-Den nyinköpta väskan, jackan, datorn, mobilen. Materiell lycka, kommer snabbt, hårt och överväldigande och kräver att få upplevas igen. Och igen.
Sommarens bästa motionsaktivitet:
-Dra frukt-skrindor tio timmar i sträck.
Nåja, sommaren ska vi ej längre älta, nu ska jag i tv-soffan vila min hjärna som fått härdsmälta,
Det är fredagskväll, och då vet ni väl
Att lite godis, chips och dipp bör ätas, och med Cola tänderna frätas.
Imorgon bär det återigen av för lite löparevenemang. Låt lyckan stå mig bi.
Lillasyster; konstnär och Pokémonspelare har återbildat mig i detta mästerverk.
En sällsam torsdagskväll.
Man är ledig och glad och vaknar 06.15 för att hinna bocka av så många saker som möjligt innan lunchtid passerat, bara för att vara en av de där hårt arbetande kvinnorna i statistiken med något ständigt stressat i blicken, tappat närminne och en annalkande umattningssyndrom. Imorgon är det officiellt den sista arbetsdagen för sommaren på kaninmatsavdelningen, och nog har man rensat blomkål så att vänsteraxeln värker, staplat så förbaskat fina paprika-rader och lyft meloner så att biccarna sväller.
Efter morgondagen börjar den intensiva ledigheten, jag ska sitta och mmmmmm:a och hummmmm:a tillbakalutad och förnöjd, återfinna livskraft och söka svaret på meningen med livet. På tal om meningen med livet så ska jag berätta en sak om mannen jag bor samman med. Ni vet han med de där ögonen som ser ledsna ut fast han ler, ett begynnande håravfall och en militärisk perfektionism. Jo, precis så, på tal om mannen jag bor samman med och den militäriska perfektionismen har jag nu något att delge er. Vi var precis på väg att lämna hemmet för något ärende jag sedan länge förträngt då Erik tar med mig in på toaletten för att visa mig något som verkar vara mycket brådskande. Till att börja med upplyser han lite milt om att man bör tänka på det sedvanliga, intensiva skrubbandet av handfatet, visst visst, jag nickar och hoppas att vi fort kan gå vidare. Och sedan kommer hjärtefrågan, och detta måste vara något som länge legat och grott utan att ventileras; det visar sig vara det där med handtaget till vattenkranen. DET MÅSTE STÅ I EN EXAKT PARALLELL RIKTNING LÄNGSMED VATTENKRANEN. Ett hejdlöst fnitter bryter ut ur mig, det kommer så spontant, jag kan inte hindra mig själv. Dock vet jag innerst inne att man inte bör förminska dessa frågor för husfridens skull, och mycket riktigt ”Ja, ja ska handtaget ändå stå snett kan man ju lika gärna skita i allt!”
Zooma lite på den här bilden så får ni en ögonblicksbild av mina lätt utåtroterande fötter. Jag brås trots allt på min far.
B.
Med typiska drag av trötthet, såsom stirrig blick, problem med fokus och en övermäktig känsla av att vilja göra ingenting, sitter jag och bidar min tid innan läggdags är kommen. Skulle den sociala acceptansen ge mig sitt godkännande att avsluta mina dygn vid 20.00 skulle jag så göra.
Lite snyggt ska jag glida över från mitt trötthetsbekännande till dess orsak. Till att börja med krävs en god natts sömn för att undslippa detta faktum, och det har jag med råge varit utan. Likt en kålmask har jag natten lång ålat, runt, fram och åter i sängen för att hitta den perfekta sovpositionen, Dock lyckades jag inte innan väckarklockan obönhörligt ljöd.
Sömnen må jag vart utan, dock finns ytterligare faktorer till varför jag upplever denna matthet. Det har nämligen utövats fysisk aktivitet i dagarna två. En hård dust Sverige, Norge och Finland emellan, med mig satt på grenarna 1500 meter och 5000 meter, i friidrottarnas tecken har utkämpats. Med mantrat ”kom inte sist, kom inte sist, kom inte sist…” har jag lyckats med bedriften att göra det motsatta, komma först.
K*ss och b*js
Yo bit**es. Idag har jag sugit det goda ur livets innehåll. Schemat gav mig ledigt, solen sken med relativt hög frekvens, jag masserades i en timme (FOR FREE! Thank you my short legs for running so superfast so I win these supernajs prices), därefter strösslade jag hela tårtklaset med ett dopp till havs.
Just det ja, jag vann dessutom 100.000 i 25 år på triss, gick en meditationskurs med munkarna i Burma och lever nu ett harmoniskt, stressfritt liv, fick veta att jag är adlig, har köpt båt och ska nu som avslutning för dagen äta en bunke tosca-smet.
Men snälla nån, lär er sortera i dagens informationssamhälle.
Sommar och soliga dagar
Tjohoo! Det är jag, ni vet hon som förr brukade skriva innehållsrika texter på denna blogg. Jag har på sistone inte haft tid att skämma bort er med mina välbetänkta, skriftliga alster, jag har haft en sjuhelsikes massa saker att göra (ursäkta för det oheliga ord som mina fingrar oaktsamt snubblade över). Ett smakprov ur mina fullspäckade förehavanden från den tid som gått; min födelse, de första tänderna växte ut, (ett stort hopp), lämnat in cirka tio skriftliga rapporter, två tentor, springtävlingar hit och dit, avverkat 44 avsnitt Paradise hotel på 10 dagar, prydligt staplat paprikor på min nya arbetsplats.
Men nu är skolan slut, paprikorna låter jag någon annan stapla över helgen, Paradise hotel går att pausa och mina korta, kompakta löparben vilar jag tills imorgon.
På tal om skolans slut så har det här med sommarlovets vara eller icke vara diskuterat flitigt i hemmet Jansen/Clausén. Det handlar lite om det har halvfulla eller halvtomma glaset. Den sanna optimisten, Erik aka livsnjutarn´ ser nu en lååång och fridsam ledighet i sikte, jag, aka Grumpy Cat å andra sidan kan inte för mitt liv se hur en sommar fylld av hårt arbete kan likställas med sommarlovets totala sysslolöshet.
((((Jag ger dock Erik ett litet rätt i diskussionen så här efter första veckans arbete, det är lite, men bara en gnutteputte skönt att komma hem en dags arbete och lämna bananerna och äpplena därhän. Det är bara så jobbigt att höra ”vad var det jag sa”, det ger mig sår i öronen och skrumplever att erkänna ett misstag)))).
PROTEIN for life!
Skämmig bild, är typ sjuuuukt svullen men men, nya tag imorgon. #abs#girlswithmuscles#icaniwill#diet
Är så sjuuuuukt gott med prottepulver, har redan druckit fem drinkar idag, *musklerna sväller*.
Tog en suuuuperhärlig morgoncardio på fem timmar innan jobbet, skönt att stiga upp 03.00! Nu ska biccarna få jobba, och förresten, jag har införskaffat tre nya par tights från Betterbodies i grälla färger (kommer förmodligen framhäva mina peccar sjuuuukt mycket).
51 kilo kvar till målvikten nu, BOOM! #fitgirl/fitman,ihonestlycantseenodifference
