Politisk dygd
Tänk att höra detta i valtider, ibland skulle man ju vilja få in någon gammal förlegad grek i politiken för att verkligen skapa en hätsk debatt -”Överklassen var de med potential till politisk dygd, medan pöbeln, slavarna och kvinnorna inte besatt denna förmåga. Kvinnor och slavar är av naturen underordnade, då kvinnans uppgifter anses vara i hemmet med barnafödande som primär uppgift, och så sedan de stackars slavarna som råkade födas till levande redskap. Båda behöver styras av hushållets manliga överhuvud.
Lite kvinnoförtryck och slaveri har väl ingen dött av?
Fannys tårta var så god att jag kör rond nummer två ikväll. Om man nu vågar visa sig på tårtkalas med ett hår så flottigt att till och med Fia i sitt allra sämsta skick skulle höja på ögonbrynen.
En bra ovädersdags
En dag som denna öppnar jag min sparsamt emotionella förmåga och fläker ut mig själv genom den frikostiga vänskapsförklaringen jag inom kort skall till att deklarera. Fanny Lindgren, nu till åren kommen är personen som ska få sin plats här i rampljuset, håll i hatten Lindgrenskan, här kommer det;
Fanny är bra:
-Om det stormar, hon vet hur man klär sig rätt.
-I trånga tunnelbanesystem, hon håller hårt i din plånbok.
-På att ta en fajt i en mörkgränd, hon har svällande bicepsmuskulatur som kan ge den allra svagaste en riktig däng.
-Kolasås. Fanny är bra på kolasås.
-I en riktigt kritisk situation, hon skriker lika hysteriskt som du själv och du framstår således inte lika dum i ett offentligt sammanhäng som en ensam hysterisk människa hade gjort.
-I en naturkatastrof, återkoppling till punkt ett, hon har galonisar, öronmuffar och en praktisk arbetshandske nära till hands i de allra flest lägen. Kan vara skillnad mellan liv och död.
-I en allvarsam sminksituation. Är där puderbrist, parfymeringsdags eller har ditt hår frissat till sig, lugn, Fanny har verktygen.
Sammanfattningsvis kan man ju undra vart Fanny går omkring och i dagligdags förvarar alla dessa attiraljer. Fråga inte mig, det är Fanny som sitter inne med svaren.
Sörens dotter skall firas med pompa och ståt!
Bebibajs
Höstlåååååv!
Nej Elisabet, egen studietid kallas snarare begreppet.
Kattdelägare har man gått och blitt också såhär på senare dar. Hubert ska få stifta bekantskap med Günther och Alfons.
Och hos mamma-stina och snygg-melker har man avlagt en angenäm visit där bebiskroppsvätskor beskådats och avhandlats.
Träningen har börjat implementeras mer i min vardag, jag behöver inte ens ta upp mina känslor kring detta.
Ärligt då. Detta groteska låtsasradavstånd är en produkt av ett försök att skapa en illusion av en mastig text, då jag i själva verket inte har något att skriva, jag har ingen inspiration, det är mörkt och jag är mätt på middagen JAG elisabet clausén EGENHÄNDIGT lagat. Det blir inte bättre än så här, vi tar och hörs vid en annan dag.
Palt
Utger jag mig bara för att vara hurtig och allt som oftast på språng, är det bara en illusion jag försöker skapa av mig själv? Varför har denna lite smådjupa frågeställning startat sin cirkulationsbana i mina hjärnskrymslen, jo, jag svarar snabbt på denna retoriska fråga, därför att detta påstående, om illusionen jag, kom som en käftsmällskommentar en solig och fin lördagsförmiddag (läs: idag). Det leder mig snabbt in på de filosofiska stigarna om vem och varför jag är som jag vart och blev som jag skulle. Men vi överger mig i mitt tänkande, dessa tyngande rader besparar jag er.
Annat än filosofiskt tänkande finns som en liten bifogad fil med i mitt liv. Idag har jag ägnat mig åt det själsliga man finner i naturen och det goda livet, jag har försökt mig på ett skridskoåk på den frusna sjön. Jag är bra på annat.
Som den grottmänniska jag en gång var kan min enkelspåriga hjärna inte tänka på annat än palt, det är vad som strax ligger och läskar mig på mitt fat.
007
Jag gör revolt mot fredagsmyset och pluggar järnet.
Jag stannar till ett slag och funderar, varför ljuger jag? Jag sitter inte alls och pluggar, av denna dag som bör bestå av åtta timmars litteraturstudier har jag tidsmässigt fördelat tiden mycket illa. Tio minuter av åtta timmar är kontentan av mitt handlade. Och för det andra ska jag visst fredagsmysa. Det skall avverkas ett besök i biomörkret, och ovärdig som jag detta är ska jag få skåda premiären av James Bond. Detta fenomen, Bond, är något som nästan helt gått mig förbi. Jag tror banne mig att jag trots denna okunskap är en smula lyckligare än medelmåttan i vårt rike.
Sommarvindar
Kappsäcken har lättat och räkningarna är betalda. Först hade man pengar på kontot, och sedan plötsligt inte. Det finns ingen hejd på alla dessa fakturor, jag står personligen för läkarnas årsinkomst via mina diverse hospitalbesök. Jag tror banne mig jag fick en räkning för all syre jag konsumerat via inandning denna månad. Detta skriver jag med reservation för kraftiga överdrifter.
Om 19 dagar har mitt plan lämnat staden med anledning att föra mig mot varmare breddgrader söderöver. Mot Turkiet bär färden, jag gissar mig till att det inte finns någon nödvändighet i att hånfullt skratta er i ansiktet bara av den anledningen att jag får en gratis utlandsresa och inte du. Vänta nu, jag tror faktiskt jag måste dra lite på smilbanden trots allt.
Se hur jag ligger och åmar mig i sanden.
Sov gott förlorare!
Nöjd
Jag är så glad, för jag är nöjd, om man är nöjd så är man glad för man är nöjd.
Så sant som de sjunger i visan, och visst går jag omkring och så där lite smånöjd. Jag har fått godkända tentabesked, firat min fyrtioåriga supergamla farbror med massa go´fika och ska nu bänka mig i tv-soffan med fötterna avslappnat upplagda på bordet. Och så har jag köpt skitsnygga skor också. Och en tröja. Och en tröja till. Lite ångestblandad förnöjdsamhet på det sista spontanhandlandet där.
För dig, uppmärksamme, är det en omöjlighet att denna tidiga tidpunkt hunnit med ett fyrtioårsfirande, shopping och avslappnad tv-tittning. Detta ovanstående stycke somnade jag igår ifrån. I detta nu skulle jag hellre spy på denna förnöjdsamhet.
Feel the flow
Yo yo, whatup?
Känner mig lite hiphop och cooool bah. Lean back liksom, smoke some w**d and get some bit**es.
Lögn! Förvisso känner man gangstarapens beat i högtalarna, dock i en uppklädd transparent blus och lockarna prydligt hängande över axlarna. Inte så hiphopcool.
Andra saker man med fördel kan ljuga om:
-Orsak till förseningen.
-Om ditt ansvar som skötare lett till att lillasysterns kanin ligger död i buren.
-Varför du inte kan hjälp pappa med vedklyvning då orsaken egentligen består av lättja och lathet.
-Att man gillar Justin Bieber i åldrar högre än femton år.
-Att maten var god fast den var äcklig.
-Att du vet saker du inte vet. Du framstår som smart och intellektuell.
-Hur fiiiiiiin din vän är i den fula, grådaskiga kappan.
Det statliga budgetåret har lagts om till kalenderår från år 1997
Följande gäller;
Jag saknar all förmåga att knyta skosnören.
Där.
Jag sa det.
Under flera år – månad ut och månad in – har jag kämpat på mornarna med att lyckas få ihop de där nedrans öglorna.
Det är inte lätt när man är en liten krullhårig tjej som kan fastna med lockarna i knutarna. Det är heller inte lätt när man är närsynt, har dålig koncentration samt är ovig nog att inte kunna huka sig ordentligt för att nå ner till skorna.
Jag har ibland undrat om Moon Boots är vägen för mig att gå. Sommartid kanske träskor skulle vara ett alternativ.
Hemmavid driver jag mest runt i strumpor. Ofta med hål i.
Jag har ofta försökt få andra att uträtta slavgörat med att få ihop snörena på skorna mina. Eftersom jag har två små lillasystrar är jag ofta ivrig att påtvinga dessa denna arbetsbörda. Då jag dessvärre är mindre än båda dessa hottentottar så bifaller dom sällan min förfrågan. Bomber och granater och krevader. Far och flyg åt allt elände.
Lågstadieåren med kardborre är mina guldår. Den där tiden jag ser tillbaka på när jag sitter i min länstol med sherryn i högra handen och röker min cigarr.
För att ni inte ska förknippa mig med det ovan beskrivna hädanefter väljer jag att berätta om några andra saker jag inte kan;
- Borsta tänderna med högerhanden
- Backa utan backledare
- Bokstavera ord längre än 7 bokstäver
- Dansa Gangnam style
- Blåsa ut stearinljus utan att samtidigt spotta lite
- Äta äpplen som är mindre än en tennisboll
- Rita en perfekt triangel
- Refrängen till We are all the winners
- Namnge mer än två länder i Europa
- Klockan
- Vända om när vindarna viskar mitt namn
- Komma ihåg vem som skrev Teddybjörnen Fredriksson
- Sluta ljuga.
C’ya, losers.
/ Tredje part.
In i mörkret
Jag ska inte se mer skräckfilmer. Varför jag väljer att nämna det så här på ett öppet forum är av den orsaken att felet ofta ligger hos en annan part än mitt eget beslutsfattande. Skräckfilmshets; ”men kom igen då, är du en ….. (plats för chickenljud)”, och likt de alkoholberusade ungdomarnas fall för gruppens tryck sker detta fenomen likaså i vuxen(?) ålder. Där sitter man ovilligt och utför denna obekväma handling.
Igår satt vi, en grupp vuxna människor, och gömde våra ansikten bakom händer, halsdukar, Erikar, i den mörka biosalongen. Väl ute i friska luften kunde våra krampaktiga händer och uppspärrade ögon slappna av, aldrig mer.
Likaså vet jag att det kommer ske igen. Och igen. Då man ser någon vifta sina kycklingarmar och kackla fram skräckfilmshetsen sitter du där igen. Och igen.
Så har man bevittnat de paranormala aktiviteterna igen.
Nu och då och allt däremellan
Jag går i väntans tider.
Erik och mamma, ni kan vara lugna, jag har inte undanhållit er någon relevant och intressant information. Min mage har inte växt av andra skäl än möjligtvis en god middag, det är fortsatt tentavänta som missbehagar min sinnesfrid.
Eftersom dagens lugna stund är kommen, avaktivering av tankeverksamheten med en god film, bör jag så snarast återgå till denna sysselsättning, ingen tid skall förspillas, även en stund av avkoppling har sin tid på agendan och klockan tickar oavbrutet alla dygnets timmar. Jag hoppas ni inte missunnar mig detta, och jag vill som den goda samhällsmedlem jag är lyckönska eder alla i jakten på kärlek och rikedom.
Onsdagen den sjuttonde oktober tvåtusentolv
Giv mig frid och ro i hjärta, giv mig en godkänd tenta! Vissa medstuderande har fått besök av resultatleveransen, så här sitter jag som på nålar och frekvent tittar in på Mitt LTU. Tomt, blankt, bortglömd och ingenting, det är vad jag möts av. Denna tvistade tenta fick, som de av er med en genuin uppmärksamhet kommer ihåg, ett svårt tillvägagångssätt då det lilla sjukhusbesöket sammanföll inom tidsperioden för skrift och inlämning. Med en sjuhelsikes tur och ett par dussin skicklighet hoppas jag ändå, med minsta möjliga marginal, kunna passera med godkänt. I annat fall finns ju alltid alternativ, såsom ett liv som förkastad, hånad och bespottad. Eller varför inte försöka sig på ett olagligt vapeninnehav och avfyra ett skott rakt in i sin egen käft.
Det där med självmordet var kanske lite väl magstarkt, det finns ju mig veterligen välaktade släktingar som besöker detta forum. En svårare grad av depression kan jag väl ändå få bekanta mig med om misslyckande blir ett faktum, för det där med att återta lämnad studielitteratur och sätta sig in i glömda sammanhang känns så långt ifrån ett valbart alternativ man kan komma.
Min gode vän 'Dutch' Reagan
Nu är det nog!
Detta utrop ekar i rummet, och det jag syftar på är dagens studier. Det får helt enkelt räcka nu. Min hjärna kommer växa långt utöver rimliga förhållanden om informationen jag tvingas mata in snart inte kommer till ett slut. Hjärnsubstans rinnande ur näsa, öron, och sipprande ur ögongloberna är ett stundande faktum om inte plugget låter sig lugnas. Jag kanske lyckas erhålla ett intyg från läkarn min där det svart på vitt går att utläsa;
”Elisabets studier måste snarast minska nuvarande höga takt. Röntgen visar en stor risk för hjärnövervällning under rådande förhållande. Med detta intyg är du, överhuvudlärare, starkt rekommenderad att finna enklare varianter i just Elisabets studier. Vårda denna ömma flicka väl, ty hennes skarpa intellekt kan via röntgenplåtar utläsas vara av enskilt slag, hon är vad vi på läkarmottagningarna brukar kalla - av kvalitet bortom alla rimliga gränser” .
Jag låter detta intyg tala för sig själv och ser framemot en vilsam afton.
Nu är det jul här i vårt hus
Gårdagens afton var det klackar på och glada skratt. Visst har jag sett till att omge mig med vänner av det märkligare slaget, och nu syftar jag på A. Larsson. Det jag och min gode kompanjon Fanny igår blev tvingade att bevittna skulle jag inte ens önska min värsta fiende. Ni får ursäkta hur kryptiskt uttryckt detta blir, det är dock endast av omtanke till dig, läsare, som jag besparar er händelseförloppet.Men ändock en kväll i goda gamla tiders anda.
Från lördag vidare till söndag och då hamnar vi ju precis alldeles vart vi är just nu. Här och nu. Andas iiiiin, och andas ut. Tag tre djupa andetag och fall ned i djupsömn.
För de av er som lurade systemet och tog er förbi min hypnos hoppas jag ni har en måttligt bra dag med matlådeplanering, tvättider, barnpassning, renbäddning, multiplikationstraglande, hundrastning, husrenoveringar, skilsmässoansökningar, ekonomisk ångest, benvaxning, sjukhusvistelser, obetalda räkningar, aktuellts nyhetsrapportering, kattsandlådor, andra gradens brännskador, kaffebjudningar, muskelvärk eller vad annat djävulskap vi tvingas utsättas för.
My little pony
Denna gråmulna lördag verkar vädret till trots bli alldeles exceptionellt bra. Jag har för två och en halv sekund sedan lagt studierna åt sidan, och ämnar lägga resterande tid på nöjen och festligheter. Jag skall inte bry min hjärna med diversetänkande, utan låta helgen fortgå som om jag vore en arbetslös/livsnjutare/förtappad ungdom.
Jag måste bara i förbifarten åter nämna grannarna som med alla medel och mål gör sig ständigt påminda. Inga grannar kan renovera så som våra. Irritationen kanske ska bytas ut mot beundran.
Helst av allt skulle jag ha en rikedom att tillgå (pengarna har dock varit väldigt lättförtjänta, tänk lottovinst), en gullig liten ponny och fotografiskt minne. Detta ouppnåeliga dagdrömmeri kanske mer skapar misströstan än en eftersträvansvärd vision, således låtsas jag nöja mig med mitt skrala sparkonto och bristfälliga korttidsminne. En ponny vill jag egentligen inte ens ha.
Crocodile dundee
Gotta catch ´em all
Om denna dag finns egentligen inget att avhandla, mitt liv är alltför simpelt för att dragas i ljuset. Men likt förbaskat gör jag det ändå. Jag har ätit och pluggat. Det var liksom allt jag hade att berätta, kort och koncist kan tyckas men jag väljer att hålla mig till sanningen. Det sista jag eftersträvar är att leda er bakom ljuset och framställa mitt liv likt en glamourös tillställning där var dag är en fest.
Det finns sätt att brutalt mörda sin ack så efterlängtade fritid, till exempel genom att gå på kvällsföreläsningar som berör ämnen såsom hur den ortodoxa agendan påverkar Rysslands politik. Jag tar ett aktivt val och avstår. På tal om aktivitet så är det något efterlängtat i ett liv som Elisabet Clausén, en vardag som före detta sjukling tär hårt på psyket.
Jag väljer nu att vind för våg lämna er sida, må den starkaste överleva!
Samhälleliga rättigheter
Likt en vacker, skör blomma rycktes jag idag bryskt upp, med rötter och allt, ur min fasta jord.
Det var mina strikta rutiner som bröts. Likt en aspergersdiagnostiserad stod jag efter välbehövd dusch och insmorde mitt ansikte i allsköna masker och återfuktningar i den val invanda ordningsföljden. Allt var frid och fröjd. Då plötsligt hör jag en nyckel i dörren, jag var ännu bara kommen till nummer ett på ansiktsbehandlingslistan, ”the toner”, då dörren slängdes upp. ”Kom, vi ska gå till Ångsågen, nu”. Med andan i halsen, stor förvirring och ett alldeles uttorkat anlete släpades jag med på en skruvtillbehörsjakt.
Jag ställer mig då frågan, är jag inte en kvinna, är inte min plats framför spis/spegel/dammsugare? Vad har vi egentligen kommit till för bestialiskt jämställdhet, sedan när är min roll att ta mig an ett arbete för en man. Nej låt mig undslippa denna bakåtvända utveckling, vill jag puffa mina lockar och pudra mina kinder är det också mina kvinnliga rättigheter!
Jag fångade en räv en dag som aldrig slank ur näven.
Sanningen - detta svårdefinierbara begrepp. Ibland beskylls mina skrifter här för att totalt sakna sanningsenlig relevans. För mig handlar det inte om att dra er vid näsan, era simpla lättlurad primater. För mig handlar det snarare om något filosofiskt mer ogreppbart. Jag anser att mina försök att skapa alternativa förklaringar på vardagliga förekomster inte kan kallas lögner, utan snarare en studie i läran om att kunna se bortom det uppenbara. Då alla ni som läser denna blogg är spårade via era IP-adresser så vet jag att det är en synnerligen lågpresterande samling fornmänniskor jag har att förhålla mig till. Mer avancerade tankar än de om färgen på potatis, smaken av salt och ljudet av en ko kan jag inte drista mig till att författa.
Vad gör det då för skillnad om jag ibland kryddar sanningen och spetsar vissa händelser?
Med andra ord; Ljug på bara.
Krullhårighet är ett tecken på obeslutsamma hårtstrån.
Jag försöker åstadkomma något sorts självförverkligande. En illusion av ett strävsamt och disciplinerat jag är utgångspunkten i mina studieförsök så här en lördagseftermiddag. Här sitter jag och knapprar alldeles superfrenetiskt på min blogg, medan Erik bredvid tror att jag ägnar mig åt stenhårda studier. Det gäller att framställa sig i bästa dager, ”se vilken ambitiös flickvän du skaffat” säger mitt leende jag just gav honom. Egentligen ett leende fyllt av lättja och lögn.
Andra saker man kan göra för att slippa studierna fast ändå blidka Erik:
-Torka diskbänken i en kvart. Och sen göra om det igen.
-Sortera något, typ vad som helst.
-Ta upp valfritt politiskt ämne, snabbt är han inledd i en diskussion. Du låter honom sköta diskussionen själv samtidigt som du vilsamt lutar dig bakåt för en stunds avkoppling. Glöm ej att fylla i med ”ja” och ”nej” på relativt passande ställen för att upprätthålla ett sken av att du är delaktig.
-Dammtorka i någon skrymsle du själv inte visste fanns.
Nu ska jag äta ett
If I'm not back again this time tomorrow - carry on, carry on.
Det är sjuhelsikes massa information som ska passera via öronuppfånget vidare in i hjärninlagringen och helst där förbli. Vad som nu är schemalagt är grammatik. Substantiv, adjektiv och verb i all ära, men språket har bevisligen ytterligare vissa snåriga stigar.
Evolutionen måste vara påväg i bakåtledande riktning då det är yngsta systern som med sina kunskaper ger mig ett hjälpande läxförsök.
I min utveckling som människa, och ett kliv in mot vuxenlivet har jag idag tagit del av en surströmmingsklämma. Efter tugga ett tog jag snabbt ett kliv tillbaks igen.
Livets sjukdomar går i varv och slår hårt oaktat hänsyn til karma. Min själsfrände och varmhjärtade livskamrat Erik, som besökte mig och var mitt ständiga sällskap under dygnen på sjukhuset, har nu fått med sig baciller från sjukhuskorridorerna som gjort anspråk på hans kropp. Feber, huvudvärk och en grön näsa är symptomen i sammanfattning. Vad gäller den gröna näsan så ljög jag. Men ni fattar vad jag försöker måla upp för bild.
Och så höjer vi slutligen denna fredagskväll en skål för den sockerstinna systern med de groteska ögonfransarna, se hon har blivit 20!
Se vilken glädjespridande arbetsmyra till syster jag har. Alltid tummen-upp. Ett släktdrag lika blodsbundet som dålig humor. Och medfödda kunskaper inom balett. Och matlagning.
Den första måltiden
Jag har till er kännedom spenderat tid på hospitalet. Inom dessa väggar kan man snabbt bli mörkrädd och psykotisk. Mitt i natten väcks man av kanyler och nålar, smärtsamma skrik och en utsiktslös framtid. Du lider av svår törst och hunger, men det ända du kan tillfredsställa dig med är att girigt fukta din gom. Men ha inte för bråttom gott folk, lyssna opp, där skall dock komma en ljusning. En natt anländer en av de vakthavande på stället, hon har precis tömt dig på blod men tycks likväl ha en kärvänlig röst då orden du får höra lyder ”imorgon ska du få äta”. Den natten uteblev sömnen, och i vaket tillstånd drömde jag mig bort om delikata frukostar och utsökta måltider att komma.
Aldrig har en fil tallrik med alldeles knapriga Kellogs Cornflakes berört någons smaklökar såsom de gjorde med mina. Hädanefter lovar och svär jag att aldrig säga ett ont ord om en cornflake och ge bidragssummor till mjölkbönderna i vårt rike. Jag tror jag väckte någon anhörig med mitt ivriga telefonsamtal angående denna nästintill religiösa matupplevelse. Resterande tid av sjukhusvistelsen skulle jag, morgon som kväll, önska ”en tallrik fil med flingor tack”.
